Ralf gammal? tänkte jag, han låter ju precis som vanligt. Och det var då jag bestämde mig. Vi gör det här i reportageform i stället. Sagt och gjort, jag packade ner anteckningsblock och penna i portföljen och åkte till Köping på Ekorrvägen där Ralf och hustru Barbro samt 7 årige vorstehhunden E´sunds Bobo bor. Det blev några timmar med många glada skratt allt eftersom minnena tog form i anteckningshäftet. Och en sak är i vilket fall säker, även fast Ralf säger att han är 72 år, så inte märks det på hans sinnelag i alla fall.
Ralf med ett av sina "strävhår"
Ralf, still going strong Årsmöte 2002
“Du Ralf, vilket datum startade ni MSVK?”
“Den 16 februari 1973. Jag hade förberett mig så tillvida att jag gjort ett utskick till alla SVKs medlemmar i Västmanland. Vi fick plats allesammans, ca15-20 personer i en skolsal på Kallbergsskolan i Köping. Barbro bjöd på laxsmörgås.”
“Vem var det som kom på idén med att starta klubben”?
“Det var jag själv. Jag satt på den tiden sekreterare i moderklubben. Tanken förstår du, var att vi skulle bli ett kamratgäng som skulle träffas, prata hund och jaga tillsammans. Folke André hade suttit ordförande i SVK två år innan, sen kom Lennart Österberg och avlöste honom och jag blev kvar ett år till.”
“Hur såg SVK ut på den tiden, hur många avdelningar fanns det?”
“Få se nu, det är ungefär samma som nu. Enda skillnaden är väl att Jämtland-Härjedalen bytt namn till Jämtland-Västernorrland och Hundklubben Dundret heter Malmfälten idag.”
“Hur såg den första styrelsen ut i Mellanvenska”?
“Det var Olle Borggren från Västerås, som var sekreterare och Björn Pärsson hette han som var kassör… och så jag då förstås. Olle föresten, blev ju jaktprovsdomare sedan och dömde åt oss i många år”
“Hur många medlemmar var ni i Mellansvenska?”
“Ha, ha… vi var nog inte fler än 20. Det var ju bara Västmanland och Närke först, sen växte vi ju snabbt när de övriga länen kom till.”
“Nämn några profiler från den tiden”
“Jaa, då tänker jag naturligtvis i första hand på Folke André. Han var ju en färgstark person som var vida känd över hela landet. Han var jaktvårdskonsulent för Västmanland och Örebro län. Sen Björn Wallman, förstås, han arbetade på Virsbo Bruk och hade ansvar för skogen där. På Virsbos marker hade vi ju föresten alla våra prov i eftersök på den tiden. Ja sen var det Härje Thunholm, Hans Collin, Janne Källestedt, listan kan bli lång. Sen hade vi ju förmånen inom Mellansvenska att ha Rolf Johansson hos oss… Han har lärt upp många hundägare. Kommer du föresten ihåg Hans Nilsson? Han dresserade ju inte bara vorstrar, han hade ju uppdrag åt kungen med labradorer också. På den tiden fick deltagarna själva ha med sig eget vilt till eftersök på våra jaktprover. Du, du skulle sett Lars G Lundqvists min, när Hans kom och ville använda en av honom själv medhavd duvhök, för att ha den som släpvilt på spåret… – Det står rovvilt i våra jaktprovsregler, hävdade Hans och Lars fick använda all sin behärskade vokabulär för att övertala honom att lägga in höken i bilen igen.”
Hans Nilsson och Göran Larsson vid prov i eftersöksgrenar i Virsbo.
Rolf Johansson och Ralf Johansson. Utställning Strömsholm mitten av 70-talet
“Hade ni några utställningar på den tiden?”
“Du, i Hallstahammar, på Skantzöbadet, hade vi vår första utställning, sen flyttade vi till Strömsholm där vi var i flera år.”
“Hur var det med fältproven då, var höll ni till?”
“På Engsö kommer jag ihåg att vi hade ett av proven, jag har förresten lite bilder därifrån. Vi hade även fältprover på Strömsholm. Där fanns på den tiden en vild stam av fasaner.”
Lars G Lundqvist genomgång Jaktprov Engsö -74
Vera Waller, Engsö Redaktör för Svensk Vorsteh i många år
“Berätta om IBAS”
“Ja just ja… IBAS, Intresseföreningen för Breddande av Avelsbasen för Strävhårsvorsteh. Jo, det var ju så att Härje Thunholm, och jag, med flera, ville få en större avelsbas på våra strävhåriga vorstrar och vi försökte att införa sperma från Tyskland. Vi åkte ned med en stor behållare med flytande kväve och fyllde den från de mest meriterade hundarna i Tyskland.”
“Hur gick det, då?”
“Projektet bokstavligen sprack, mitt itu. Vi åkte till Hållsta Hushållningssällskap med behållaren, det var meningen att de skulle förvara den där. Men någon tid efteråt ringde de och sa att behållaren spruckit, så allt blev ju förstört… Så var det med det. Vi fick t o m betala behållaren.”
Innan Ralf och jag skiljs åt, får jag låna en tidning av honom. En gammal Svensk Vorsteh, från 1973, nr 1-2, mot ett heligt löfte att lämna tillbaka den. Tidningen är bara på sexton sidor men innehåller liksom nu information om våra hundar samt lite träningstips och insändare från SVKs dåvarande medlemmar.
Jag saxar friskt från tidningen: “Jaktprov eller tävlingssport?
Domare och tävlande uppfattar fältproven som ett slags självändamål… Många egenskaper som tilltalar ögat premieras på bekostnad av andra egenskaper som är långt viktigare för en god brukshund. Den högt uppdrivna farten, som i bästa fall håller den korta prövotiden ut, stilen, hög huvudföring, hålles för mer än näsan, stadga, lydnaden och den säkra fågelbehandlingen… …Fältproven medför därtill lätt att bedömningsprinciperna än mer fjärmas från kontakt med praktisk jakt eller att fältproven än mer uppfattas som en ren tävlingssport.”
Mina vänner, känns spörsmålen möjligen igen? Nej, tacka vet jag i stället Södras annons i samma tidning “där de ämnar hålla årsmötet på Stora Hotellet i Hörby. Där serveras det nämligen silltallrik, varmrätt och kaffe till det skamligt billiga priset av 18:-/person. Dans till Trio Lerobe och för att få 1:a pris på dansgolvet fodras gott sök, god stil och hög aktivitet”.
Ibland kommer tanken… var det bättre förr? Tänka sig. Vid starten 1973, var medlemsantalet ca 20 personer. Men vadå? I dag är vi runt 500 medlemmar med i stort sätt samma intresse och ambitioner som då, nämligen att lyckas med vår hund och naturligtvis måste vi ju tänka framåt. Nästa år är det 2004 och då ska vi arrangera Riksprovet… Det ni! Det blir en utmaning som heter duga.
Eder tillgifne Gösta Jacobsson, ordf. December 2003